Öländskt keramikhantverk med en mångfald av uttryck
Historien om Paradisverkstaden började på 1970-talet när Eva och Olof träffades under sina utbildningar på Capellagården på Öland. Efterhand bestämde sig paret för att starta upp något eget i närheten och 1972 hittade man gården där verksamheten fortfarande är baserad, strax söder om Ölandsbron, som byggdes i samma veva.
Olof var keramiker och Eva textilkonstnär, vilket ledde till en naturlig arbetsfördelning där hon satte färg och dekor på hans formgivning. Under 1980-talet utsågs de två till Kunglig Hovleverantör, en utmärkelse som finns kvar än idag. Så småningom fick de två döttrar, Hannah och Moa, som idag driver företaget vidare, tillsammans med Eva och Olof.
Det var inte alldeles självklart för Hannah och Moa att ta över familjeföretaget. Moa utbildade sig i metallformgivning på Konstfack och Hannah studerade både på Beckmans och på Konsthögskolan i Malmö. Men efterhand blev systrarna allt mer involverade i verksamheten, genom sina egna kollektioner. Sedan två år tillbaka även i driften av företaget som helhet, nu med tydligare roller.
Sommaren är högsäsong
Vill vi gärna utveckla vår verksamhet med samarbeten och offentlig miljö.
Hannah Paradis
”Vi har delat in arbetet lite efter hur vi är som personer. Moa agerar produktionsledare, med ordning och reda och planering. Hon finns alltid på plats i ateljén. Jag jobbar med det som inte rör just produktionen, som marknad, varumärke, försäljning och visuell presentation”, säger Hannah Paradis. Hon berättar att sommaren är företagets högsäsong. I anslutning till ateljén finns det en butik, ett kafé och en mysig trädgård. Butiken har öppet året runt, men särskilt under sommarsäsongen strömmar det till turister, affärskontakter och besökare från när och fjärran, vilket ofta ger upphov till möjligheter och kreativa möten. Här hålls det även events, som på sikt kan komma att utökas med bland annat utställningar och demonstrationer av olika hantverkstekniker.
”Vi som driver fysisk butik måste mer och mer inrikta oss på att skapa upplevelser, som gör att våra gäster vill stanna kvar lite längre. Ett eventkoncept vi har funderat på är att anordna raku-bränningar i trädgården. Raku är en japansk teknik. Vi hade med några raku-föremål på Formex senast och det fanns flera intresserade kunder för den typen av produkt”, fortsätter Hannah.
Brett hantverkskunnande
Från början skedde all Paradisverkstadens tillverkning i studion på Öland. Men efterhand som produktionen blev större har man även lagt ut vissa delar. Det gäller främst drejning och gjutning, antingen till lokala drejare på Öland eller till ett företag i Gdansk som kan dreja stora volymer för hand med bibehållen jämn kvalitet och form. Däremot görs dekor, reliefarbeten, glasyr, formdrejning samt unikat, skulptur och bränning fortfarande i de egna lokalerna. Leran är till stor del vit stengodslera från bland annat Tyskland och Gotland.
”En av våra styrkor är att vi även gör dekor. Det är inte alla som kan det. Paradisverkstadens signum är just färg, mönster och glasyrer med effekt. Dessutom har vi ett brett hantverkskunnande inom skulptur, relief och måleri. I och med att vi är en så pass liten organisation kan vi vara ganska snabba med att ta en idé från tanke till handling, och därefter se direkt hur den tas emot i vår butik”, säger Hannah.
Sin egen design beskriver hon som konstnärlig, med fokus på unika objekt och stora föremål, som gärna får ”stöka till lite” och tänja på gränsen för vad man kan göra med lera. Eva står för klassiska former och kollektioner, medan Moa arbetar med en nyskapande och fräsch, nordisk stil, med inspiration från Afrikas färger och mönster. Två exempel på storsäljare är Moas mångsidiga ljusfat Linje och Evas serie Fröhus, som består av organiskt formade vaser, ljuslyktor och skålar i ett flertal modeller och nyanser.
”Hittills har vi nog utgått ganska mycket från vad vi själva tycker om i vårt sortiment. Framöver kanske vi ska tänka mer på vad våra kunder vill ha. Det är häftigt när man hittar en produkt som ’alla gillar’. Men hursomhelst tycker jag att man ska ha med sig sig själv i sitt skapande, oavsett vilken publik man har i åtanke”, fortsätter Hannah.
Designsamarbeten och internationell expansion
Förutom egen design har Paradisverkstaden även gjort ett antal samarbeten med andra formgivare, till exempel Morgon Grå, tillsammans med Maja Lindahl och Kristin Kaspersen, samt Paradis C/O Lantliv, som togs fram i samarbete med tidningen Lantliv och till hösten utökas med fler föremål. Under hösten lanseras även ett nytt designsamarbete, med inredningsföretaget Grandpa. Samarbetet går under namnet Low Key. Det består till en början av koppar, skålar, fat, kannor, ljusstakar och vaser, med influenser från 1960- och 1970-talen.
”Grandpa delar flera av våra värderingar, som svenskt, närproducerat och småskaligt. För framtiden vill vi gärna utveckla vår verksamhet med samarbeten, även med till exempel HORECA och arkitektstudios. Där har vi mycket att tillföra på olika plan, men kanske inte syns tillräckligt för att potentiella partners ska hitta oss”, säger Hannah. Hon ser stora fördelar med samarbeten, bland annat för att de ger varumärket chansen att nå ut till nya målgrupper. Det kan både röra sig om att utvidga existerande serier med skräddarsydda delar för till exempel en restaurang, eller att ta fram specialgjorda lösningar för offentlig miljö.
Idag finns Paradisverkstadens produkter tillgängliga genom företagets egna kanaler samt ett stort utbud av återförsäljare i Sverige. Nästa steg är att på sikt expandera till andra europeiska och internationella marknader, bland annat genom att komma in på några större webbutiker samt delta i utvalda internationella mässor. Tillväxten sker ”på känsla”, som Hannah uttrycker det, med ett av målen att kunna ta in fler personer i verksamheten, för att på det sättet ge formgivarna möjlighet att fokusera ännu mer på den kreativa delen av arbetet.
”Paradisverkstaden är lite som en påse plockgodis, med olika stilar och känsla. Man kan blanda som man tycker och skapa egna stilleben. Det händer något. Det ska vara kul och spännande. Något man som betraktare blir tvungen att förhålla sig till”, säger Hannah avslutningsvis.