Från en vävstol på köksgolvet till att duka de kungliga banketterna

Klässbols Linneväveri är ett familjeföretag i tredje och fjärde generationen, som drivs av far och son Dick och Andreas Johansson, tillsammans med Cenita Johansson-Åsen samt Stefan Johansson, Dicks brorsdotter och brorsson. Historien började i värmländska Klässbol under slutet av 1800-talet, då Dicks farfar, Hjalmar, hjälpte till som springpojke på det lokala ullspinneriet och -väveriet.

Dick berättar att Hjalmar var en levnadsglad person och snar till att se möjligheter i livet. Efterhand lärde han sig även att väva och fick senare anställning på andra väverier innan han kom in på vävskolan i Borås, 1912. Vid det här laget hade Hjalmar även träffat sin hustru, Augusta, som han till sist fick inte mindre än åtta barn med. Efter avslutad utbildning gavs Hjalmar anställning som vävmästare på yllefabriken i Borås, vilket var en högt ansedd position på den tiden.

Börjar väva i köket

Några år senare blev Hjalmar kontaktad av ylleväveriet i Klässbol. De hade fått problem med brist på kompetens i samband med ett generationsskifte och undrade om Hjalmar skulle vara intresserad av att ta över. Han tackade ja och flyttade dit med familjen. Parallellt med sitt arbete med att få väveriet på fötter anlitade Hjalmar även en lokal snickare för att bygga en vävstol för linne, som placerades i familjens kök. I trakten fanns det flera bönder som odlade lin och spann garn av det, men som inte hade någon som kunde väva garnet åt dem. Med sin nya vävstol började Hjalmar väva lakan åt bönderna och fick ungefär sex till sju öre i ersättning per produkt. Lakan var en riktig lyx för många av bönderna och pengarna utgjorde ett välkommet tillskott till Hjalmars hushållskassa. Vid något tillfälle var det en bonde som inte kunde betala för sig, utan istället för pengar gav Hjalmar lite extra lingarn. Med detta började han väva dukar och det första mönstret blev Klässbols klassiska schackruta, som numera utgör företagets logotype.

Familjen tar över

Hjalmars linnevävande växte och 1921 köpte han en mekanisk vävstol, eftersom det började bli ohållbart att göra allt arbete för hand. Denna fick stå i vardagsrummet. 1924 förvärvade han även en egen lokal för sin verksamhet och slutade på yllefabriken. Kort därefter blev Hjalmar dock svårt sjuk och dog. Hans fru Augusta blev ensam med de åtta barnen, men som tur var hade Hjalmar tecknat en livförsäkring. Detta gjorde att hon kunde behålla hans affärsrörelse, och driva den vidare tillsammans med den äldste sonen Vitalis, Dicks pappa, som var kvar i företagets ledning ända fram till 1975. ”Farmor var helt enastående i hur hon klarade av att ta hand om både familjen och företaget”, säger Dick.

Härifrån gick det lite upp och ned för Klässbols Linneväveri. I samband med andra världskriget när männen ryckte in i militärtjänst låg verksamheten nere ett tag, men överlevde som tur var. På 1950-talet såg tiderna ljusare ut och man flyttade till nya lokaler. 1960-talet blev början på en lite tuffare period, i och med lanseringen av syntettyg. Samtidigt blev alltfler kvinnor yrkesverksamma och hade inte lika mycket tid till hushållsarbete, vilket gjorde att strykfria textilier ökade i popularitet. Räddningen för Klässbols blev att tillverka industrihanddukar åt statliga verk. Med den inkomsten säkrad kunde väveriet även fortsätta att väva dukar och servetter, som har utgjort kärnan i varumärkets sortiment ända från starten.

Besök från Stockholm

1975 tog Dick tillsammans med sina två bröder över driften av företaget. Det var fortfarande svårt att få verksamheten att gå ihop, men 1979 hände något som blev början på en stor förändring.  Väveriet fick besök från Stockholm. Det var Åke Livstedt, från Svenska Dagbladets kulturredaktion, Märta Österdahl, från det renommerade Galleri Telander i Gamla Stan, samt Carl Jan Granqvist från Grythyttans Gästgivaregård.

Delegationen var mer än imponerade av vad de såg på väveriet och besöket resulterade i en utställning på Galleri Telander, med stor medieuppslutning och rubriker i flera av landets ledande tidningar. Utan att själva ha funderat på det stod Klässbols helt rätt i tiden. Naturmaterialen och respekten för hantverk var på väg tillbaka. ”De tyckte att det var fantastiskt att väveriet fanns kvar. Vi hade inte alls tänkt på det på det här sättet. Vi jobbade mest på för att säkra vårt levebröd”, förklarar Dick.

Kungliga uppdrag

Till utställningen kom även representanter från Slottet samt designern Astrid Sampe. Via den senare fick Klässbols uppdraget att väva dukar och servetter i damast till samtliga Sveriges ambassader över hela världen. Några år senare blev väveriet även anförtrott att göra samma sak för de norska ambassaderna. Samtidigt hade det också utvecklats till att bli en turistattraktion av rang, med imponerande 80 000–90 000 besökare årligen.

I samband med allt detta blev Klässbols Linneväveri utsedd till kunglig hovleverantör, ett förtroende som företaget har kvar än idag. 1991, inför Nobelfestens 90-årsjubileum, tillverkade väveriet nytt bordslinne för den världsberömda banketten, i form av dukar samt servetter. Två år senare fick man även i uppdrag att göra dukar och servetter till H.M. Konung Carl XVI Gustafs 20-årsjubileum som regent, den så kallade Kungaduken, som skulle användas vid Kungahusets stora banketter.

Kungaduken vävdes för hand av vävaren Hans Thomsson och hela arbetet tog totalt sett fem år. Det gick åt sammanlagt 11 800 varptrådar och av de 64 meterna duk kunde man under en arbetsdag totalt komplettera ungefär 2,5 centimeter. ”Att väva Kungaduken var en väldigt känslosam och tålamodskrävande utmaning. Det var många moment involverade i tillverkningen och till skillnad från bomull är lin ett stumt material”, berättar Dick. Till själva jubileumsfestligheterna hade man fått en enstaka servett färdig, vilken symboliskt överräcktes till kungen av den dåvarande stadsministern Carl Bildt.

Ny färgpalett

Vid det här laget satt Klässbols Linneväveri på en riktig skatt av mönster och färger, som hade växt fram efterhand och där vissa sträckte sig tillbaka ända till tidigt 1900-tal. För att samordna kollektionen och ge nytt liv åt en del av de äldre mönstren bestämde sig företaget för ett par år sedan för att se över sin färgpalett. Detta gjordes tillsammans med den välkända formgivaren Lena Bergström, som har samarbetat med väveriet i olika projekt sedan 1990-talet och som Dick beskriver som sin ”högra och vänstra hand”.

Med den nya paletten har Klässbols skapat mer harmoni bland sina färger. Dessutom var detta ett sätt att uppdatera sortimentet på, genom att gamla mönster ges ett nytt uttryck när det vävs i andra kulörer än tidigare. ”Lena har utfört det här arbetet med stor respekt och känsla. Resultatet kommer att finnas kvar för en lång tid framöver”, säger Dick.

Hållbart om det sköts rätt

Långsiktighet i allmänhet är en viktig del av Klässbols DNA, och det börjar redan med själva råmaterialet, linet. Dick förklarar att lin är ett material som håller i flera generationer om det tas om hand på rätt sätt. Bland annat har lin stor absorptionsförmåga, vilket gör det lämpat för olika typer av handdukar. Kallmanglat linnetyg får också en vacker naturlig glans, som till och med ”kan spegla en ljuslåga” när det används som bordsduk.

”Man säljer inte linne utan att berätta hur tyget ska skötas om”, säger Dick. Linnetyg bör tvättas i max 60 grader och ska inte torktumlas. Föremål som dukar, servetter och lakan bör dessutom manglas, för att få en slät och sval yta med fin lyster. ”Har man väl börjat mangla linnetyg så kommer man att fortsätta. Det ligger en speciell harmoni i att se resultatet - vilken fantastiskt fin produkt man får”, fortsätter Dick. För att hjälpa de konsumenter som inte själva har plats och möjlighet att mangla stora tygstycken hemma har Klässbols inrättat en mangelservice i sin butik i Stockholm. ”Vi jobbar på olika sätt med att utbilda våra kunder i att sköta om sina linneprodukter. Ibland ser vi att det saknas förståelse för materialets egenskaper, men i slutändan är det väldigt många fler som älskar det”, säger Dick avslutningsvis.