Glasriket kallas den region i Småland som sträcker sig i grova drag från Växjö i väster till Kalmar i öster och inkluderar de fyra kommunerna Emmaboda, Lessebo, Nybro och Uppvidinge. Sitt namn fick det glasbrukstäta området ganska sent, under mitten av 1900-talet. Men traditionen med glastillverkning i regionen sträcker sig långt tillbaka i tiden. Det anses allmänt att historien om Glasriket började år 1742, då två landshövdingar, från Växjö och Kalmar, grundade glasbruket Kosta. Detta skedde på uppdrag av Kung Fredrik I och platsen för bruket blev den geografiska mittpunkten mellan de två städerna.
Att få hit glasindustrin var en medveten politisk satsning. I området fanns sedan tidigare ett stort antal järnbruk, som dock nu började bli utkonkurrerade av andra regioner. Förutsättningarna var goda. Här hade man bränsle i form av skog, vatten för att driva sliperierna samt sand från sjöarnas bottnar som råmaterial för glaset. Dessutom fanns arbetskraften kvar i området, från den avtagande järnproduktionen.
Från massproduktion till designklassiker
”Totalt sett har det funnits ungefär 100 glasbruk och -hyttor i varierande storlek i Glasriket genom åren”, säger Henrik Karlsson, pressansvarig på AB Glasriket, Glasrikets gemensamma marknadsföringsorganisation. Som mest har det varit hela 40-talet bruk och hyttor samtidigt och idag är det ungefär 12–14 stycken som är i drift, med allt från större industriella bruk till små konstnärliga studiohyttor.
Maja Heuer, museichef på The Glass Factory i Boda Glasbruk..
Till en början var det mest bruksföremål som tillverkades i Glasriket. Produktionen var storskalig och traditionen med samarbete mellan konstnärer och glasblåsare kom först i början av 1900-talet. Just detta samarbete är något som har varit tongivande för svenskt glas sedan dess och även en stor framgångsfaktor. Genombrottet kom antagligen i samband med världsutställningen i Paris 1925, där Simon Gates och Edward Halds arbeten för Orrefors gjorde svenskt glas världsberömt nästan över en natt.
Intresset på väg tillbaka
Med berömmelsen kom också ett internationellt intresse och turismen är nuförtiden en viktig del av Glasrikets verksamhet. Den bidrar med inkomster i form av övernattningar och försäljning av glas, men har även hjälpt till att sätta regionen, och glaset, på kartan. Idag har Glasriket uppemot en miljon besökare årligen.
Henrik berättar att man just nu ser en positiv tendens för svenskt glas. Det går bra för många av företagen och dessutom öppnar det upp en del nya hyttor, både i Glasriket och på andra platser i landet. Glasindustrin har haft det lite motigt i omgångar under de senaste 50 åren, med nedläggningar och en del negativa rykten i omlopp. Men nu verkar det med andra ord som att konsumenternas intresse är på väg tillbaka, inte minst i och med de övergripande globala trenderna kring hantverksprodukter och lokal produktion.
Nya målgrupper och konstellationer
Någon som också ser positivt på glasets framtid är Maja Heuer, museichef på museet The Glass Factory i Boda Glasbruk. Maja berättar att det sedan slutet av 2000-talet har skett ett paradigmskifte inom svensk glasindustri, som bland annat hänger samman med hur samhället i stort förändras samt faktorer som globalisering och digitalisering.
Jag ser en lysande framtid för det svenska glashantverket. Vi är mitt inne i en stor omdaning som det är jättespännande att vara en del av.
Maja Heuer, museichef på The Glass Factory i Boda Glasbruk.
Skiftet innebär till exempel att det skapas nya samlingsplatser för glas (som till exempel The Glass Factory). Man tar hand om konstnärerna och formgivarna, och hjälper dem att finna givande samarbeten, samt att flera mindre producenter hittar spännande nischer att utvecklas i. ”Det är roligt att återigen se konstnärerna stå i fokus och att all glastillverkning inte behöver vara industrianknuten. Jag tror generellt sett att närhet mellan ägare och produktion är viktigt för glasföretagens framgång”, säger Maja.
I takt med att generationerna skiftar och att det därmed uppstår nya målgrupper, tas det även fram nya och innovativa typer av produkter. Ett exempel på detta är smarta, uppkopplade och interaktiva glasföremål, där utvecklingsarbetet sker tätt tillsammans med ingenjörer.
En annan större trend som Maja ser just nu är inredningsdetaljer i glas, som kakelplattor och väggmoduler. Men även svenskproducerade lampskärmar i glas är något som efterfrågas och där kunderna är beredda att betala lite mer för kvalitet och lokal tillverkning.
I framtiden tror Maja att vi kommer att få se glas i helt nya och delvis oväntade användningsområden. Detta kan vara till exempel inom offentlig miljö, bland annat i och med den så kallade enprocentsregeln. Men även i det avseendet att företag som tidigare inte har tänkt på att använda glas nu upptäcker materialet som ett alternativ till plast eller metall – exempelvis för produktförpackningar.
”Jag ser en lysande framtid för det svenska glashantverket. Vi är mitt inne i en stor omdaning, som det är jättespännande att vara en del av”, säger Maja avslutningsvis.
Läs även våra intervjuer med representanter för Kosta Boda, Målerås Glasbruk samt Nybro Glasbruk, som också ger sin respektive syn på den svenska glasbranschens framtid.
